Slash

För drygt tjugo år sedan var han världens hetaste gitarrist.
En rock n' roll hjälte i cylinderhatt med ådrorna fyllda av heroin och med en Gibson Les Paul i näven. Han levererade de mest elektriska och maniska riffen som hörts sen Led zeppelins fjärde mästerverk.

När Saul Hudson alias Slash nu släpper sitt första egentliga soloalbum väljer han att själv ta ett steg åt sidan och låta gästerna sätta sin personliga prägel på låtarna.
Slash har valt sina gäster med stor omsorg och känsla för sitt låtmaterial. Chris Cornell glöder i en underbart vacker ballad, Andrew Stocksdale sätter sin isiga stämma över ett tungt Zeppelin groove och Ian Astbury fulländar den perfekta The Cult låten.

Uttrycksvidden är naturligtvis enorm och vissa samarbeten går att ifrågasätta. (Ozzy blir allt tröttare)
Men de små skönhetsfläckarna kompenseras av tunga rockhjältar som levererar (Iggy Pop, Dave Grohl, Duff McKagan, Izzy Stradlin) och otippade stjärnor som överträffar sig själva (Maroon 5 sångaren Adam Levine, Alter bridge Myles Kennedy och Fergie från Black Eyed Peas).
Bäst blir det när Slash och Lemmy slår sina bourbon marinerade levrar ihop i ”Doctor alibi”. Hjältestämpeln är berättigad, Slash är kung!